2 Corinthians 2
1 Men jag hade beslutat mig för, att inte komma och göra er bedrövade igen.
2 För om jag bedrövar er, vem gör då mig glad, om inte den som jag har bedrövat?
3 Och jag skrev till er just detta för att jag inte skulle bli bedrövad vid min ankomst genom dem som borde glädja mig. I fråga om er alla är jag övertygad om att min glädje är allas er glädje.
4 För jag skrev till er i stor nöd och med tungt hjärta, under många tårar, inte för att ni skulle bli bedrövade, utan för att ni skulle förstå hur stor den kärlek är som jag har till er.
5 Men om någon har orsakat sorg, så är det inte mig han har bedrövat, utan er alla i viss mån – för att inte säga för mycket.
6 Den bestraffning han har fått från de flesta bland er är nu tillräcklig för honom.
7 Nu bör ni tvärtom i stället förlåta och trösta honom, så att han inte går under av alltför stor sorg.
8 Därför uppmanar jag er att bemöta honom med kärlek.
9 För det var också därför jag skrev, för att jag skulle få veta om ni består provet, om ni är lydiga i allt.
10 Men den som ni förlåter något, den förlåter också jag. För om också jag har förlåtit något, så är det för er skull jag har förlåtit det inför Kristi ansikte,
11 för att vi inte ska bli bedragna av Satan, för hans planer är vi inte okunniga om.
12 Men då jag kom till Troas för att predika Kristi evangelium och en dörr hade öppnats för mig i Herren,
13 hade jag ingen ro i min ande, eftersom jag inte fann min broder Titus där. Därför tog jag avsked av dem och for till Makedonien.
14 Men Gud vare tack, som alltid låter oss triumfera i Kristus och som sprider sin kunskaps doft genom oss överallt.
15 För vi är Kristi väldoft inför Gud bland dem som blir frälsta och bland dem som går förlorade,
16 för några visserligen en doft av död till död, men för andra en doft av liv till liv. Och vem räcker till för detta?
17 För vi är inte som de flesta som för egen vinning förfalskar Guds ord. Nej, utan vi predikar i Kristus med rent sinne inför Gud det som kommer från Gud.